En orgie i dubbla baskaggar (del 2)

 


Abstinens kan stillas på många olika sätt. För Jake Samuel fungerade
det utmärkt att springa ungefär ett maraton bakom trummorna.

 

JOHAN:

Jag och Andy satt och väntade utanför replokalen. Snart skulle Magnus dyka upp tillsammans med där trummis-typen från Skåne. Skulle han kunna spela bra? Skulle han se cool ut? Och skulle man förstå vad han sa?

Plötsligt stod han där.

 

MAGNUS:

Blont långt hår, jeansjacka och trumpinnar nedtryckta i bakfickan. Det hade ju inte skadat med en kråsskjorta också. Men det kanske kunde ordna sig på sikt. Ett plus i kanten var ju alla fall att han pratade svenska (jo, jag får faktiskt säga så för jag har själv bott i Åkarp i tre år och pratade därefter).

 

JOHAN:

Rockvärlden består av två sorters trummisar: de som gillar att spela trummor – och de som egentligen vill vara sångare. Den senare kategorin uppstår när grabbar (det är alltid grabbar) börjar spela trummor i för unga år. Då är trummor nämligen det coolaste av alla instrument. Först långt senare inser de stackarna sitt misstag när de finner sig själva placerade längst bak på scenen och bakom ett berg av pukor och cymbaler. Hur kul är det?

 

MAGNUS:

Vi satte igång att visa Jakob de låtar vi hade. När vi hade spelat igenom dem, ville Andy ta en rökpaus. Johan och jag som aldrig gick någonstans utan ett ciggpaket i jackfickan, tyckte att det var ett lysande förslag. Självklart bjöd vi vår nye vän på en cigg. Jakob tog emot den och började blossa.

Väl inne i lokalen igen, hann vi bara spelat en kort stund innan Andy ville röka igen. Återigen bjöds Jakob på en cigg, men den här gången tackade han vänligt men bestämt nej och bad oss också att inte erbjuda honom några fler.
Va fan! Vadå Sveriges svar på Tommy Lee? En enda cigg på ett rep. Det här bådade inte gott.

 

JOHAN:

När en trummis nu inser hur undanskuffad han är när han sitter där längst bak på scenen, kan han lösa problemet på två sätt. Antingen slänga trumpinnarna och bli sångare istället (längst fram på scenen, strålkastare, tjejer) eller så kan han försöka röja och göra så mycket oväsen bakom trummorna att han ändå får publikens uppmärksamhet. Det är sådana trummisar man vill ha. Och Jakob skulle snart visa att han definitivt tillhörde denna kategori och börja leva upp till vad han hade utgett sig för att vara.

 

MAGNUS:

Ja, faktiskt. Plötsligt utgjorde vi ett komplett rockband, bestående av fyra extremt balla grabbar – trots att bara tre av oss var nikotinberoende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0