Yale Bate – den fullständigt sannolika historien

JOHAN:

Våren 1985 hade jag och Magnus blivit polare. Successivt hade det även vuxit fram en idé om att vi skulle starta ett band ihop. Men det första steget blev inte att söka bandmedlemmar eller att skriva låtar. Det blev istället ett coverspelning. Magnus gamle vapendragare hade nämligen länge pratat om att göra en spelning med enbart AC/DC- och Judas Priest-låtar. Och nu meddelade Magnus att spelningen skulle genomföras och att han ville ha mig med som kompgitarrist.

MAGNUS:

Jag sa till Pontus att jag ville att Johan skulle vara med. Pontus svarade att det kunde jag glömma, varpå jag hotade med att inte ställa upp om jag inte fick som jag ville. 

JOHAN:

Det fanns flera skäl bakom Magnus beslut att förverkliga cover-spelningen. Det skulle bli en markering att han och jag nu spelade ihop. Dessutom skulle ju jag förkovras i konsten att spela hårdrock (något som jag inte var van vid). Men mest av allt gav det Magnus ett efterlängtat tillfälle att hänga på sig trikåerna. Han hade ju genomgått en rejäl förvandling under det senaste året: från hårdrock-trummis till glammig frontman och sångare. Och nu var det hög tid att visa hela världen att Vince Neil fått konkurrens.

MAGNUS:

Pontus kapitulerade. Och när jag ändå var igång med mina utpressningsmetoder, hotade jag med att inte genomföra giget om jag inte fick trycka in en Kiss-låt i repertoaren. Sagt och gjort – snart ekade även tonerna från Detroit Rock City nere i replokalen.

JOHAN:

Det här tillfälliga bandet döptes av någon outgrundlig anledning till Nastrovje, och det är klart att de övriga medlemmarna var tveksamma till mig. De spelade ju helt klart i en högre division. Pontus var tveklöst Lidingös bästa hårdrockgitarrist. Bakom trummorna satt dessutom Uffe Sundberg, som inom ett par år skulle lämna Sverige för att resa världen runt med Yngwie Malmsteen. Slutligen hanterades basen av Kitte. Även han var säkert bra, även om det är svårt att avgöra när man spelar AC/DC-låtar eftersom basistens enda uppgift är att hålla takten på en lös A-sträng.

    Vi repade mycket, men la även ned en massa tid på det visuella. Magnus hade mycket bestämda uppfattningar om kläder och smink. Dessutom ville han ha en hel vägg med Marshall-staplar (vilka vi hyrde från Deluxe Musik). Men viktigaste av allt var bomberna.

MAGNUS

Jo, tanken var att det skulle smälla ordentligt. Det gjorde det också. Och för att vara riktigt säker på att explosionerna skulle fungera, köpte jag i studiesyfte, en extra magnesiumbomb som jag sedan fyrade av i källaren hemma hos William. Jag bodde tillfälligt hos honom för jag var så osams med farsan. William var inte hemma och jag tänkte att han inte skulle märka något.

    Men det var jävligt ballt.

JOHAN:

Ballt? Du tuttade ju eld på din bästa kompis hus.