Ständigt denne Hempo

 

Ett gungande litet mästerverk

 

MAGNUS:

Vi kan nu konstatera att Hempo Hildén inte bidrog med någon draghjälp. Antalet läsare låg på ungefär samma nivå som vanligt.

Men vi skulle ändå vilja ta tillfället i akt att hänga oss kvar vid denna trumslagare ett tag till. I en tid där i princip alla svenska hårdrockband trånade efter syntljudet i Europes låt Carrie, släppte Hempo, tillsammans med bandet Trash, en av Sveriges bästa rock ’n roll-plattor någonsin.

 

JOHAN:

Jag minns att vi såg Trash spela i matsalen på Torsviks mellanstadieskola på Lidingö en senhöst, troligen 1988. Det var samma kväll som Paul McCartney skulle spela i Stockholm (antagligen på Hovet men det kan även ha varit på ett nyöppnat Globen). Som extrem fan av Beatles sedan dagis så var det lite märkligt att jag istället valt att spana in Trash. Och inte blev det bättre av att Clara Kempff, trummis i Yeah Bop Station, dök upp innan Trash äntrade scenen och meddelade att McCartney hade varit kanon. Hon hade tydligen hunnit se båda spelningarna. Det är typiskt. Mitt starkaste minne från den kvällen handlar om en spelning som jag aldrig fick se.

 

MAGNUS:

Här undrar jag vad Johan egentligen pratar om. Ett eventuellt gig med Paul McCartney kunde aldrig ha varit tapeten, oavsett Trash eller inte. Jag är nämligen ganska säker på att vi själva hade en sen svartklubbsspelning den natten. Och Johan missade aldrig ett soundcheck.

Hur som helst kommer jag ihåg när jag, en vanlig eftermiddag, stötte ihop med Hempo på vår gemensamma managers kontor. Då spelade Hempo för tillfället med John Norum. Vi började prata om inspelningen av Burnin’ Rock och Hempo berättade med stor inlevelse hur det gick till ute i den stora världen. Efter ungefär den tolfte tagningen av låten Hot Legs Black Stockings, visade producenten Max Norman sin glädje genom att göra tummen upp där inne i kontrollrummet. Han böjde sig fram mot mikrofonen på mixerbordet så att Hempo skulle höra honom i lurarna:

”That was very good, Hempo."

Hempo pustade ut. Norman fortsatte:

”Now, gimme a better one.”


Kommentarer
Postat av: hempo

Det var efter tredje tagningen.Vi gjorde mellan 4-6 tagningar på varje låt.Alla var ok,men somliga bättre.

Betr. Norum så jobbade jag med honom mellan 1987-2002 och ett antal hundra gigs.Bästa plattan tycker jag är Face it Live från Japan 1997.Bolag Zero-records.

Allt är live direkt och tillochmed sången håller ,vilket brukar vara svårt i längden i livesammanhang.Leif Sundin rules.Trummorna är inte så jävlapissnödiga dom heller faktiskt.Betr Paul macca,så såg jag hela det giget med Tonytrash och Lili&Susie den kvällen.Om inte trashgiget hade varit så kan världen sett annorlunda ut i mitt perspektiv,men det är internt,och vi skall väl alla vara glada på ett fint sätt...

mvh.....engine room

2010-08-17 @ 18:51:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0