Vila i frid, Marre

 

 En av Sveriges skickligaste musiker genom tiderna, basisten

och låtskrivaren Marcel Jacob, kommar att bli saknad.

 

MAGNUS:

I slutet av 80-talet köpte Andy en bas av sin gode vän Marcel Jacob. Han var det instrumentalistiska geniet som just börjat bygga sitt soloprojekt Talisman.

    Marre sa till Andy att han fick köpa basen på ett villkor, nämligen att Marre själv skulle ha förhandsrätt att köpa tillbaka den om Andy någon gång skulle vilja sälja den.

 

Ungefär 20 år senare, närmare bestämt tisdagen den 21 juli, tidigare i somras, ringer Andy till Deluxe Musik i Stockholm för att fråga hur mycket han kan få för basen. De ber att få återkomma. Men just när Andy lägger på luren, kommer han ihåg sitt gamla löfte att kolla med Marre först. De har då inte haft någon kontakt med varandra på många år.

    Andy får tag i Marres mobilnummer genom Hammerfall-gitarristen Pontus Norgren. Signalerna går fram, men inget svar. Bara några timmar senare ringer Norgren tillbaka och berättar att de hittat Marre död, hemma i sin lägenhet.

    Det är svårt att låta bli att tänka på vad den här tillfälligheten vill säga. Jag själv tycker det går i linje med hur det kunde kännas när man såg och hörde honom spela – man visste att man bevittnade något märkligt.

    Marcel Jacob var nämligen en enastående skicklig musiker.

 

JOHAN:

Jag minns särskilt en dag i studion. Yale Bate höll på med någon inspelning och Marre kom dit för att hälsa på. Jag satt i fikarummet och övade på ett gitarrsolo.
    Stycket var svårt som fan med hysteriska arpeggios, snabba skalövningar och andra krångligheter, helt i enlighet med 1980-talets handbok för tuffa hårdrockgitarrister. Marre lyssnade koncentrerat med en uppskattande min. Därefter hämtade han Andys bas och började spela och kopiera mig. Efter bara några minuter drog han igenom hela solot. Jag vet inte vad som var mest knäckande: att han bemästrade musikstycket efter så kort tid eller att han lyckades spela det så perfekt på endast fyra strängar.


 

 

MAGNUS:

Jag glömmer aldrig när han steg in logen före en Yale Bate-spelning. I handen höll han två CD-skivor med Sam Cooke – en stor idol till två av Marres favoritsångare: Jeff Scott Soto och Steve Perry.

    ”Här”, sa Marre och sträckte fram skivorna. ”Låna dem. Jag garanterar att du kommer att bli inspirerad.”

    Och mycket riktigt. En och annan soulplatta har införskaffats därefter. Tack, Marre.

   

Marcel Jacob, backstage på en
Yale Bate-spelning, 3 juni 1989.

Kommentarer
Postat av: Eva löfgren

Bra skrivet:)..Många fina ord o minnen som ni valt att dela med er av..marcel var som sagt ett musikaliskt geni...en superb basist...Han är saknad..Synd att man inte kan åka ner och gå på minneskvällen på Anchor...:(



2009-08-18 @ 01:24:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0