Yale Bate – den fullständigt sannolika historien

MAGNUS:

Augusti 1984. Monsters Of Rock var i stan. Denna gång med det svårslagna programmet Mötley Crüe, Van Halen och AC/DC.

    Några dagar innan konserten ringde min kompis Tina och frågade om jag ville hänga på henne och Mimmi till Radio Stockholm för att försöka träffa Mötley Crüe i samband med en intervju. Jag var en dålig autografjägare, men det lät kul och jag följde med. När vi kom dit i god tid innan de skulle anlända, stod två halvpackade hårdrockare med varsin påse öl utanför och väntade:

    ”Tjena brudar, snart kommer’rom och då lär ni bli jävligt blöta i fittan.”

    Dagen till ära hade jag köpt augustinumret av rocktidningen Faces Rocks. I magasinet fanns ett sex sidor långt bildreportage om hur Mötley Crüe spelade in videon till ”Too Young To Fall In Love”.

    Snart stannade en limousin framför entrén och Vince Neil och Nikki Sixx klev ut. Jag lät dem kladda ner hela bildreportaget med min medtagna silverpenna. Herr Sixx tittade lyckligt på mina många armringar och frågade var jag hade köpt dem. Jag erbjöd honom genast att ta några. Det gjorde ingenting – jag hade ju så många. Han avböjde mycket vänligt men bestämt. Men jag lyssnade inte. Så snabbt som jag bara kunde krängde jag av mig tre stycken och räckte över dem till honom och försäkrade att jag inte kände mig rånad.

    I en därpå följande porträttserie om Mötley Crüe i det svenska rockmagazinet OKEJ, gick Nikki Sixx att beskåda hur han håller upp sina händer för att göra något slags tecken med fingrarna. Någonstans i röran syntes mina kära armringar.

    Ursäkta, men vem behöver Viagra?