Två nollor från helvetet
Maj 1984.
Jag tittade mig omkring. Vad gjorde jag här? En hel drös av halvpunkiga rockers, som jag egentligen aldrig umgicks med, stannade för att få pimpla folköl.
Mitt i bland oss satt en liten grabb med en akustisk gitarr i knät. Han hade kort spretigt hår, röd jeansjacka och ett tvåradigt nitbälte med en dödskalle i spännet. Jag visste nästan ingenting om honom förutom att han hade en snygg tjej och att han var gitarrist i Baby Dolls.
Han nickade och satte igång att spela någon låt med Jimi Hendrix. Det var helt uppenbart att han ville imponera. Jag uppskattade visserligen hans framåtanda. Men det lät skit. Jag jämförde honom direkt med gitarristen i mitt eget band och skillnaden var löjeväckande.
Om någon hade talat om för mig att Johan och jag snart skulle bilda ett band, turnera, släppa skivor och drygt tjugo år senare skriva en bok om vår musikaliska resa, hade jag skrattat mig harmynt.
Jag ryckte på axlarna och frågade Veronica om hon hade en cigg.
JOHAN:
Det var här vi drack öl, snackade musik, hånglade och lärde oss att röka. En lekstuga vid Nyckelviksskolan, nedanför Torsvik. Området hade utvecklats till hemmaplan för Lidingös unga punkare och rockers.
En kväll när jag kom dit satt en utböling på verandan. Problemet var egentligen inte att han inte hörde hemma här – även om vi generellt sett var restriktiva med vilka som fick hänga vid stugan. Felet var inte heller att han hade en jäkla attityd. Nej, problemet var att Magnus var hårdrockare. I vår värld var det lika fel som att spela fotboll. Han hade inte ens vett att skämmas för denna böjelse, utan diskuterade ohämmat svåra trumsolon och fingerfärdiga gitarrister.
Vem brydde sig?
Men samtidigt kunde jag inte låta bli att göra utbölingen intresserad.
Jag tog gitarren som någon släpat med sig och körde några strofer ur Hey Joe. Målet var att glänsa som gitarrist och att markera lite musikalisk bredd genom att välja en låt som kanske även en hårdrockare kunde uppskatta.
Magnus sa inte så mycket – men han var helt klart imponerad.
