Möte med Europes manager (del 1)
MAGNUS:
Musikbranschens absolut hetaste ord under mitten på 80-talet var skivkontrakt.
Alla band som saknade ett sådant, visste att det skulle bli fred på jorden om man bara kunde fixa: skivkontrakt.
JOHAN:
Nu var det vår tur. Vi var ett komplett band som hade allt vi behövde: egen demotjep (fyra låtar!) och ett coolt namn. Det enda som saknades var en fet deal.
MAGNUS:
Vi slog upp ”Grammofonbolag” i telefonkatalogen och började ringa runt för att boka möten. Det gick förvånansvärt lätt. Ett av de bolag som visade intresse var Hot Records, som endast startats för att ge ut plattor med Europe. Vi skulle få träffa bandets manager, Thomas Erdtman, som tidigare arbetat på CBS (numera SONY). Han hade redan hunnit bli en legend i den svenska hårdrockbranschen eftersom han var på väg att göra ett långhårigt band från Upplands Väsby till stjärnor.
JOHAN:
Det kändes som vi hade perfekt tajming. Europe hade ännu inte släppt Final Countdown och det florerade ju rykten om att Joey Tempest hade förstört sin hals genom att sjunga på fel sätt. Kanske var Europes saga över? Kanske var Thomas Erdtman på jakt efter nya (yngre, hungrigare och givetvis mycket tuffare) förmågor?
Kontoret låg i närheten av Odenplan i Stockholm och när vi kom dit möttes vi av en söt receptionist i svart läderkjol. På något märkligt sätt kändes hon bekant, utan att vi någonsin hade sett henne. Jag och Andy blev omedelbart nervösa eftersom Magnus i vanlig ordning var aggressivt trevlig mot henne. Han kunde inte låta henne vara.
MAGNUS:
Alltså, allvarligt talat. Varför måste det alltid vara så här att jag utmålas som värsta sortens limmare? I just det här fallet kom hon ju fram när vi väntade på att Erdtman äntligen skulle bli färdig med sitt pågående toalettbesök. Och hon frågade vilket band vi spelade i. Därefter var jag bara lite artig och frågade vem hon var. Det tycker jag att Johan ska vara tacksam över. Annars hade vi ju aldrig fått veta vem vi hade den äran att få träffa.
JOHAN:
Okay, okay. Men Magnus var ofta så påstridig och jobbig. Hur som helst tog Andy och jag plats i en soffa längre ner i korridoren och försökte se nonchalant världsvana ut. Efter en stund dök Magnus upp och berättade ivrigt att tjejen var lillsyrra till gitarristen i Europe. Det var stort. Jävligt stort. Och nu hörde vi dessutom hur det plötsligt spolade inne på muggen.
MAGNUS:
Showtime!
John Norums lillasyster, som sedermera fick hits med bland annat
”Can’t You Stay” och ”Stranded” innan det var dags för
”Allt som jag känner” tillsammans med Tommy Nilsson.
