Bespottad i finare kretsar
MAGNUS:
Jag vill ansluta till det föregående inläggets bildtext om Östra Real.
Jag var tillbaka i skolan efter att ha hoppat av ettan året innan. Men att jag nu satte mig vid skolbänken igen, det var allt annat än upplyftande – det tyckte både jag och omgivningen. För i början av terminen fick vi den klassiska uppgiften att skriva en uppsats på temat ”Mina klasskompisar om tio år”.
Alla elever fick sedan gå fram och läsa upp sina alster. En av tjejerna hade en kort men målande beskrivning av hur hon redan nu såg på mig: ”I entrén mötte jag Magnus och hans mycket vulgära flickvän.”
JOHAN:
Ursäkta att jag stör, men det är en jäkla bra komplimang. När vi hade en liknande skrivuppgift i femte klass, gissade Sanna – en av mina bästa vänner – att jag skulle sluta mina dagar som en småfet professor i historia. Hur mycket rock ’n roll är det?
MAGNUS:
Du ska inte vara ledsen. För det första blev min fru långt ifrån så vulgär som du nu sitter och fantiserar om. För det andra ska du, till skillnad från mig, vara glad över att någon faktiskt visste att du hade en hjärna.
Hur känns det att ha en sån?
Well Magnus, that girl did not know a thing about you. You are much too deep to have a vulgar woman. Perhaps she was jealous that she could not have you herself. Whatever the reason, she was a very silly girl. The people who really knew you, always knew you would come out on top.
