Yale Bate – den fullständigt sannolika historien

 

MAGNUS
Att tycka om musik är visserligen en bra egenskap. Men när det kommer till att skapa ett band med attityd, bör du uppfylla åtminstone några kriterier i konsten att vara en upprorsmakare.

 

JOHAN:

Det har blivit dags för vår gemensamma lista över tips till den tonåring som vill bli kvarterets rockrebell.

 

MAGNUS:

Den som är uthållig kan mycket väl lyckas med att byta ut kvarteret mot den världsomfattande nöjesbranschen.

 

JOHAN:

Våra rekommendationer bygger på erfarenheter från 1980-talets första hälft, men vi är övertygade om att de fortfarande har aktualitet.

 

MAGNUS & JOHAN:

 

1. Kläder

Grundprincipen är att sticka ut och väcka uppseende. Ett bra tips är att imitera dina idoler. Om du gillar Crüe är det följaktligen sjalar och smink som gäller medan ett Maiden-fan med fördel väljer randiga spandexbyxor och stripigt hår. Och kom ihåg: det är aldrig någonsin okej med pösiga jeans.

 

Så lyckades Yale Bate i denna disciplin:
När det var dags för show var det full pott. Däremot var det lite si och så med imagen vid sidan av scenen. Vid minusgrader, hade Jakob inga svårigheter att tänka praktiskt och gå omkring i ljusblåa snowjoggers. Detta berodde troligen på att Kiss, som var stora förebilder, levde en tämligen anonym tillvaro till vardags. Det sägs att Gene Simmons tandläkare inte ens visste att hans patient jobbade med att vara monsterutklädd basist i ett av världens största hårdrockband.

 

2. Skolan

Skolans främsta uppgift är att tillhandahålla en rökruta. Det är där du hänger, ser ointresserad ut och spanar in det motsatta könet. Cigaretter snor du med fördel från polarna. Har du egna, är märket Lucky Strike att föredra. Om du inte tycker om att röka, klagar du högljutt över att du tvingat dig själv att sluta och hur svårt det är. Och skulle du mot förmodan tycka att vissa skolämnen är intressanta, håller du detta för dig själv.

 

Så lyckades Yale Bate i denna disciplin:
De flesta i bandet var flitiga besökare av rökrutan. Men dessvärre var de genomsnittliga resultaten på proven lite för höga för att få rebellpoängen att skjuta i höjden. Och om sanningen ska fram, var nog röda Prince ett vanligare cigarettfabrikat – vilket på sätt och vis var tuffare eftersom de var betydligt starkare än Lucky Strike.

 

3. Föräldrar

Att dina föräldrar ska känna sig uppretade är en självklarhet. Det är ett kvitto på att du är mogen för att hänga på dig en elgitarr. Men för att få fram ett fläskigt sound, bör du även vara den där ynglingen som dina kompisars mammor alltid varnade för. Och helst ska du göra så dåligt intryck att kompisarnas pappor hellre vill slå dig på käften än att få löneförhöjning.

 

Så lyckades Yale Bate i denna disciplin:
Att som tonåring bli osams med föräldrar i parti och minut kan vara känsligt. Glöm inte att de fortfarande sitter på en hel del makt. Vill det sig illa, kan de sätta käppar i hjulen. I bandet fanns det bara en person som inte hade vett att förstå detta. Och det är väl inte särskilt svårt att räkna ut vem det var. Men lyckligtvis klarade han ofta att vända sina klavertramp till något positivt.

 

Shure SM 58?

 

 

JOHAN:

Jag är fortfarande besviken på Magnus för att han vägrade köpa den där mikrofonen.

 

MAGNUS:

Istället hittade jag ett svinhäftigt armband i silver med en turkos på. Som frontman behövde jag det. Johan fattar inte att jag gjorde det för bandets bästa.

 

JOHAN:

Visst, vi hade en mick i replokalen. Och det gick att få fram ljud med hjälp av den. Men det viktigaste i allt det här, var själva uppfostringsmomentet. Alla Magnus pengar gick alltid till annat. Och det börjande bli irriterande. Han behövde lära sig att veta hut. Ett uppfriskande kompanistryk hade gjort honom gott. Han ställde en massa krav på oss. Vi skulle öva jämnt och helst skolka från plugget för att kunna repa redan tidigt på eftermiddagen.

Förresten var det inte det där silverarmbandet jag tänkte på i första hand.

 

MAGNUS:

Nu hänger jag inte med.

 

JOHAN:

Det finns värre saker som förhindrade att Magnus gjorde rätt för sig. Men det sparar jag till boken.

 

MAGNUS:

Jaha, dags för skamvrån igen. Och det är väl ingen idé att ens försöka låta trovärdig och säga att jag aldrig ville att någon av er skulle skolka. Sanningen är den att jag tyckte att ni skulle sköta er skolgång.

 

JOHAN:

Okej, jag minns säkert fel. Du var en ängel på alla sätt och vis.

 

Pontus Egberg – osminkad men trots allt mycket

duktig – numera i The Poodles

Foto: Hasse Sukis, Rockphoto

 

MAGNUS:

Efter det lyckade debutgiget, borde vi ha sett ganska ljust på den närmaste framtiden. Men om sanningen ska fram, fanns det ett antal irritationsmoment som börjat skapa allt värre spänningar inom bandet.

 

JOHAN:

Problemet med Jakob, vår trummis, handlade om otrohet. Han hade nämligen även börjat spela med Högsätra-bandet Crystal Clear. Vi protesterade irriterat mot detta vänsterprassel och tillade att hans rykte som cool glamtrummis à la Tommy Lee skamfilades när han ställde sig på scen med grabbar som vägrade bära både glitter och ögonskugga.

 

MAGNUS:

Med Andy var problemet ett annat. Han brann visserligen för bandet. Men han övade ogärna. Fingrar och strängar kunde ibland åstadkomma de mest oväntade kombinationer av missljud. Och inte blev det bättre av att bassisten i Crystal Clear, en viss Pontus Egberg, verkade totalt oförmögen att någonsin spela fel.

 

JOHAN:

Och så hade vi Magnus – bandets sångare och frontman. Var ska man börja? Tjurskalligheten. Skulle alltid ha sista ordet. Gillade Elton John. Fast det som irriterade mest var nog att Magnus vägrade skaffa en mikrofon. Han hade hoppat av plugget och hade alla möjligheter att tjäna ihop tillräckligt med pengar till en Shure SM 57. Men lyckades han behålla ett jobb längre än en förmiddag? Inte. Vi tvingades låna en mikrofon som min farsa fått på köpet när han handlat en billig kassettbandspelare.

 

MAGNUS:

Att Johan aldrig lär sig. Det var en SM 58 det gällde. FemtioÅTTA.

Anyway, som han själv just sa, så hade vi ju redan en mikrofon. Så vad var egentligen problemet? Jag behövde ju pengarna till annat.

 

 

Mikrofonskolan – lektion 1: Shure SM 57

 

Mikrofonskolan – lektion 2: Shure SM 58

JOHAN:
Vintern 1985 bodde den då artonårige Magnus i en egen etta med kokvrå. Hans mamma med familj hade flyttat till USA.
Julen stod snart för dörren och Magnus ville skicka en present som gav en djuplodande inblick i hur hans liv såg ut hemma i Sverige.

MAGNUS:
Jag var pank och hade inte råd att köpa något. Så jag tänkte att ett välskrivet brev med några fina foton kunde bidra till en välsignad jul.

JOHAN:
Tanken var god. Men om man i första hand vill få sin mamma på andra sidan atlanten att inte vara orolig, borde urvalet av bilder kanske vara därefter.



Lugn bara lugn. Nu har jag bestämt mig för vad jag
ska bli när jag blir stor.



Lugn bara lugn. Jag har köpt en ny kajalpenna och
humöret är på topp.



Lugn bara lugn. Köket är fullt av näringsrik kost.


MAGNUS:
Som sagt, jag menade inget illa.