Om att förvandlas till världens coolaste basist (del 2)

Sex strängar bantades ner till fyra. Quelle magnifique succès!


MAGNUS:

Bara några dagar tidigare, hade jag råkat träffa Andy för första gången på ganska länge. Och jag lade genast märket till något intressant. Den där Iron Maiden-looken, som Johan pratade om, var ett minne blott. Stilen var mer... glammig. Men att nu sitta i Johans rum och verka säker var att spela högt. För det första var Andy långt ifrån fulländad, rent stilmässigt. För det andra hade han knappt hållit i en bas. Och för det tredje var Andy en gammal god vän och det vore inte roligt om han skulle anta utmaningen och sedan misslyckas kapitalt. Men risken fanns.

 

JOHAN:  

Magnus slog numret till Andy och tio sekunder senare kom svaret att han gladeligen var villig att lägga gitarren på hyllan för en plats i bandet. Bas var för övrigt ett toppeninstrument och något som han alltid velat spela. Redan följande eftermiddag skulle vi testa Andy i replokalen.

 

MAGNUS:

Johan och jag ockuperade som vanligt sätena längst bak i bussen. Vi hade bestämt med Andy att han skulle hoppa på några stationer längre fram. Jag var nervös. Hade jag missbedömt alltihop?

 

JOHAN:

Båda stelnade till när vi såg den varelse som uppenbarade sig hos chauffören. Håret var tuperat och stort som en lejonman. Ögonen var svarta av kajal. På armarna hängde ringar och sjalar och till detta hade Andy hittat en röd satinjacka med ett stort kinesiskt tecken på ryggen. Han såg helt enkelt fantastisk ut. Det var ingen finnig Maiden-wannabe som slog sig ned framför oss. Det var Mother Fucking Nikki Sixx himself.

 

MAGNUS:

Jag pustade ut. Den första strapatsen var avklarad. Jag kände mig kåt.

 

JOHAN:

Hur gick provspelningen? Ingen aning. Antagligen spelade han precis så illa som man kan förvänta sig av någon som aldrig rört en bas förut. Fick han jobbet? Självklart.

    De flesta människor kan med lite övning bli bra musiker. Men det krävs enorm talang för att bli en rockstjärna. Eller att bete sig som en sådan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0