Att göra slut

 

 


MAGNUS:

Det var en kväll som de allra flesta, våren 1986. På väg till replokalen. Jag gjorde alltid sällskap med Johan, men idag var jag ensam, eftersom han hade något ärende och skulle komma dit själv från ett annat håll. Det slog mig inte att det skulle finnas en tanke bakom det (min paranoja hade glädjande nog en gräns). När jag öppnade dörren till lokalen, stod resten av bandet redan där. Att till och med Jakob var i tid, gjorde mig omedelbart fundersam. Och mycket riktigt – de hade något viktigt att berätta.

 

JOHAN:

Magnus stod still i dörröppningen och tittade misstänksamt på oss. Han hade händerna nedtryckta i byxfickorna i en trotsig försvarsställning. Han anande väl att den senaste tidens tjafs hade nått någon sorts kulmen. Troligtvis trodde han att det var dags att snacka allvar. Men vi andra var redan långt förbi det stadiet.

 

MAGNUS:

Jakob var befälhavare ikväll och tog till orda:

”Jag, Johan och Pontus tänker lämna bandet.”

 

JOHAN:

Jag räknade med bråk. Magnus tillhörde vanligtvis den svenska eliten i konsten att inte kunna ta kritik. Ofta utmynnade minsta lilla anmärkning i ett totalt motangrepp av högljudda motargument, motanklagelser och svavelosande svordomar. Men denna gång nickade han bara. Det blev en antiklimax. Ungefär som att göra slut – och tjejen inte blir sur.

 

MAGNUS:

Jag åkte raka vägen hem och ringde Andy och meddelade att platsen som basist i Yale Bate var ledig igen.

 

JOHAN:

En vecka senare hade Magnus skaffat ny replokal. Han och Andy var i full gång med att söka andra musiker. Och det sved ju inte det minsta.


Kommentarer
Postat av: Anders Lundquist

Får en känsla av att det ska stå 1996 i texten...



Annars: välskrivet och underhållande!

2010-12-23 @ 12:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0