Det börjar knaka i fogarna
Pontus Egberg – osminkad men trots allt mycket
duktig – numera i The Poodles
Foto: Hasse Sukis, Rockphoto
MAGNUS:
Efter det lyckade debutgiget, borde vi ha sett ganska ljust på den närmaste framtiden. Men om sanningen ska fram, fanns det ett antal irritationsmoment som börjat skapa allt värre spänningar inom bandet.
JOHAN:
Problemet med Jakob, vår trummis, handlade om otrohet. Han hade nämligen även börjat spela med Högsätra-bandet Crystal Clear. Vi protesterade irriterat mot detta vänsterprassel och tillade att hans rykte som cool glamtrummis à la Tommy Lee skamfilades när han ställde sig på scen med grabbar som vägrade bära både glitter och ögonskugga.
MAGNUS:
Med Andy var problemet ett annat. Han brann visserligen för bandet. Men han övade ogärna. Fingrar och strängar kunde ibland åstadkomma de mest oväntade kombinationer av missljud. Och inte blev det bättre av att bassisten i Crystal Clear, en viss Pontus Egberg, verkade totalt oförmögen att någonsin spela fel.
JOHAN:
Och så hade vi Magnus – bandets sångare och frontman. Var ska man börja? Tjurskalligheten. Skulle alltid ha sista ordet. Gillade Elton John. Fast det som irriterade mest var nog att Magnus vägrade skaffa en mikrofon. Han hade hoppat av plugget och hade alla möjligheter att tjäna ihop tillräckligt med pengar till en Shure SM 57. Men lyckades han behålla ett jobb längre än en förmiddag? Inte. Vi tvingades låna en mikrofon som min farsa fått på köpet när han handlat en billig kassettbandspelare.
MAGNUS:
Att Johan aldrig lär sig. Det var en SM 58 det gällde. FemtioÅTTA.
Anyway, som han själv just sa, så hade vi ju redan en mikrofon. Så vad var egentligen problemet? Jag behövde ju pengarna till annat.
Mikrofonskolan – lektion 1: Shure SM 57
Mikrofonskolan – lektion 2: Shure SM 58
Det blev ju snyggt med min bild, bra blogg minsann! /Hasse
