Don’t Stop Believin’?

Stå upp för din frisyr. Eller skäms.

 

 

MAGNUS:

Fantastiskt! Det tog 57 inlägg innan ett flertal människor hörde av sig med syfte att ta oss i örat. Piggelin är tydligen ett känsligt ämne. Folk har både mailat och ringt. Någon har till och med gått så långt att han lämnat en kommentar här på bloggsidan – och det var inte vem som helst. Hedrande att den gamla sovjetiska hockeyidolen Fetisov, som lärt sig riktigt bra svenska och numera bor i en gul villa på Lidingö, har kastat sig in i debatten.

Hur som helst, i min enfald trodde jag för det första att alla visste att ett tyskt äppelschampo från dopningspreparatens guldålder, inte luktar äpple. För det andra håller jag inte med om att Piggelin smakar päron. Visst, det är säkert meningen att smaken ska föreställa päron. Missförstå mig rätt. Inget ont om Piggelin. Den har förgyllt åtskilliga 2,5 minuterspass av girigt kladdande – men smaken är påtagligt artificiell och påminner faktiskt snarare om schampots fruktkemiska karaktär.

 

JOHAN:

Jaha. Ännu en påminnelse om varför Magnus och resten av Yale Bate gick skilda vägar våren 1986. Redan i tonåren hade han väldigt svårt att erkänna ett misstag. Och denna egenhet kunde ibland reta gallfeber på oss andra.

Ett tydligt exempel var när Magnus beslutade sig för att förlänga sitt hår. Fråga mig inte varför han fick denna idé. Och än mer märkligt var att han lyckades övertyga någon stackars frisör att fästa en meter spikrakt, silvervitt plasthår i nackhåren.

 

MAGNUS:

Johan, det handlade inte om att övertyga någon stackars frisör. Det finns faktiskt människor som tjänar pengar på att stajla andra människors hår. De arbetar i något som kallas frisörsalonger.

Touché.

En av de få som höll på med det här vid den här tiden, var den största stjärnan på Björn Axéns salong inne på NK i Stockholm. På något märkligt sätt flätade han samman konstgjort hår med mitt underliggande nackhår. Därefter limmades de ihop med något slags klister som började brinna så fort det kom i kontakt med luft. Jag såg i spegeln hur det rök bakom huvudet på mig. Vid vissa tillfällen stod i princip hela salongens personal och granskade processen. Två och en halv timme och 800 spänn senare var det färdigt.

 

JOHAN:

Det såg för jävligt ut. Det gick inte ens att skratta åt eländet. Yale Bate hade plötsligt en frontman med en armé Barbiedockor hängande på ryggen. Men Magnus vägrade frankt att erkänna sitt misstag.

Som tur var, klipptes löshåret bort redan efter två dagar. Men enligt Magnus handlade det absolut inte om att han insåg att folk pekade finger. Tvärtom. Det enda skälet till att han tvingats avstå från denna vackra hårman var att knutarna gjorde ont.

 

MAGNUS:

Som sagt, tyskt äppelschampo doftar allt annat än äpple.


Kommentarer
Postat av: Hasse Sukis

Jag trodde alla rockare gick till Hair Fair på Drottninggatan i Stockholm. Nästan alla hade väl förlängning men ofta med riktigt asiatiskt hår som flätades eller brändes in. :-) /Hasse

2010-03-08 @ 11:45:30
URL: http://www,fastnews.se
Postat av: CC

Var du hos honom på Axen före eller efter mig? Den frisören är förresten numera död, dog knall fall på jobbet en dag tydligen :(

2010-03-08 @ 16:08:03
URL: http://metalbarbiecc.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0