Inte lätt att skriva dåliga texter
Tyvärr innehåller inte veckans inlägg någon intressant bild.
Detta för att fokusera på det aktuella temat.
JOHAN:
Det var Magnus och jag som var bandets låtskrivare och vi ägnade mycket tid åt att diskutera ordens betydelse. Det kan tyckas onödigt eftersom Yale Bate i huvudsak var ett enkelt och glammigt hårdrockband. Hur svårt kunde det vara? Brudar och sprit. Klart.
MAGNUS:
Texterna skulle vara dåliga i den bemärkelsen att de skulle vara osofistikerade och smutsiga. I början trodde vi att ju skitigare en text var, desto mindre behövde vi anstränga oss. Men snart blev vi varse att riktigt så enkelt var det inte.
JOHAN:
Stora förebilder på det här området var bland annat Kiss och AC/DC. Här fanns ingen som helst ambition att briljera med intelligenta berättelser. Tvärtom skulle de beskriva dina mest direkta och primitiva känslor – utan dem skulle människan riskera att dö ut. Låtarna skulle alltså utan omsvep handla om det viktigaste här i livet: parningsriter. Men som sagt, mitt upp i denna enkelhet, krävdes ändå dessvärre något slags genomtänkt författarskap.
MAGNUS:
Så gott som alltid balanserar sådana låtar på en hårfin gräns mellan skrattretande pekoral och mästerlig kärlekslyrik. Så här valde till exempel Paul Stanley att säga 1974:
She looked good
She looked hotter than hell
All dressed in satins and lace
I looked at her and it was just too clear
I had to get on the case
JOHAN:
Det var sådana texter vi ville skriva. Men vi hade svårt att få till det. Vi sökte all tänkbar inspiration och ofta var det själva låtnamnen som triggade oss. Under en period gillade vi bland annat coola titlar som innehöll någon slags omskrivning eller ordlek – till exempel Shoot To Thrill med AC/DC.
MAGNUS:
Jag tog tag i saken och skrev Pyromanic On Fire. Titeln innehöll tre bra ord:
1. Pyromaniac = tufft substantiv
2. On = läcker preposition
3. Fire = ballt substantiv
Men trots dessa perfekta beståndsdelar, var det något som inte stämde. Det kändes långsökt och krystat.
JOHAN:
Men du spottade upp dig. Många år senare skrev du ju både Steamin’ ’N’ Pumpin’ och Me ’N’ My Mean Machine.
MAGNUS:
Ja, älskog i ångloksmiljö låg mig varmt om hjärtat ett tag – något som bröderna Young härmade nästan 20 år senare när de skrev Rock ’N’ Roll Train.
JOHAN:
Dessutom hade du ju upptäckt hur ballt det kunde vara med apostrofer.
M’GNUS:
Det tycker jag fortfarande.
Vad skulle måndagarna vara utan den här bloggen? Alltid kul att läsa om era bedrifter från då :-)
Down to the river berättar ju en najs historia i alla fall, man kan ju inte gå ner utan sitt "sixpack and the radio". :-) /Hasse
