”Nu får det vara nog!”

 

 

 

 

JOHAN:

För första gången är det dags att bjuda in ytterligare en röst. Det är ingen mindre än vår trummis Jakob som ska få komma till tals. Anledningen är att jag behöver en sidekick i veckans känsliga ämne. Våren 1986 hade vi bestämt att bilda ett nytt band utan Magnus. Men varför?

 

JAKOB:

Det var mycket enkelt. Magnus fick sparken eftersom vi andra ruttnade fullständigt på honom. Han var ju helt hopplös under den här perioden.

 

JOHAN:

Men fanns det inga särskilda orsaker?

 

JAKOB:

Det var väl allt och ingenting. Kommer du till exempel ihåg sprayburken?

 

MAGNUS:

Jaha. Jag visste väl att det skulle komma förr eller senare. Och innan någon säger något, vill jag passa på, så här 24 år efteråt, att be alla berörda om ursäkt.

 

JOHAN:

Av någon anledning fanns en sprayburk med svart färg i replokalen. Förmodligen hade vi använt den till att måla trummorna. Plötsligt en kväll fick Magnus fnatt och sprejade könsord på alla väggar. Och det var ju inte ens vår lokal.

 

MAGNUS:

Det är klart att jag inte hade klottrat om det hade varit min replokal. Man var väl inte dum heller. Jag var förbannad på den där gitarristen som hade förstahandskontraktet. Han hade förstört Andys förstärkare och vägrade att ersätta den.

 

JAKOB:

Man kan väl säga att vi befann oss i lite olika faser i livet. Jag hängde mycket med mina bröder under den tiden och hade just upptäckt klassisk musik, teater och kultur. Och du, Johan, ägnade ju all ledig tid till att spela gitarr och utvecklas som musiker. Men Magnus… han var väl ambitiös men samtidigt otålig, frustrerad och tjurskallig. Det är väl klart att vi inte stod ut med honom.

 

MAGNUS:

För övrigt var det inte bara könsord.

 

JOHAN:

Yeah, right.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0